Sandra

Jag minns föralltid den du var när jag var liten, hur du lekte mina påhittade lekar med några stenar jag plockat på mig. Jag minns dig, hur mycket än förändringen kom. Hoppas dina plågor släppt nu.
Vi minns alla dig.

Vila i frid <3

And you can see my heart beating
You can see it through my chest
And I’m terrified but I’m not leaving
Know that I must must pass this test
So just pull the trigger

Ja, den här bloggen är värdelös. De senaste månaderna har jag nog haft som högst 5 läsare någon dag.
Jag har helt enkelt knappt någon lust att skriva.

I sommar kommer jag börja blogga i en ny blogg, för typ 7e gången. Något väldigt nytt är på gång, och jag vill inte ha all drama med i det.

Just nu tänker jag mest på allt som hänt de senaste åren. Tiden har gått snabbt och det är skrämmande. Alla vändningar. All drama. All glädje.

Jaja, har inget att skriva.

Jag vet inte, kan inte prata med någon utan att dens personliga åsikt kommer in.
Ändå gråter jag stor del av min ensamma tid.

Idag ska jag till kista med bästis (lite ovanligare nu än för något år sen, men inte jätteovanligt), vi ska iaf äta och gå på bio :D
Tänkte "inviga" mina nellyklackar. Får se hur de går, blir ju för fan höjdrädd (A)
jaja, jag har inget att säga. Puss.